Tisdag, inget att göra.

Att det kan vara så annorlunda ibland, att de är samma ska men ändå inte, att de är hur bra som helst men ändå vrider man och vänder på det för att hitta fel. För att man är rädd, för att man blir tokig av allt i skallen. Varje dag är olik den andra. Ett ord kan ändra allt, och ett kan ställa allt till rätta. Allt är bra, det vet jag, men sen...är det det? ska de vara såhär, så oerfaren, så osäker, så kär.

försök inte läsa in i av de jag skrivit för jag vet inte själv, hej kom och hjälp mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0